Vaknar som vanligt, blir morgonsur som vanligt, snoozar i nästan en timma som vanligt,
men såfort jag tvingade ner mina trötta fötter på golvet för att kliva upp kunde jag genast känna att allt inte var som det skulle. Allt var inte som vanligt, någonting var på ett ovanligt vis.

Efter lite funderande och omkringtittande märker jag, att någon varit här och stulit färgen från min kruka.
Halva krukan var utan färg, bara sådär.

Är det då någon som smugit sig in i mitt rum och liksom gnidit sig mot min kruka med syftet att skava bort all färg? Det är har aldrig hänt mig förut och det känns fel, så fel.

Borde jag nu börja sitta vaken, på vakt efter krukfärgstjuven eller helt enkelt skaffa ett vapen?
Ska nog gillra en fälla, såhär kan det inte fortsätta.

Hej mongohumör, beslutsångest, målbrott och inbrott.
Eller, någon knackade på vårat fönster vilket blir mer och mer
motbjudande och skitläskigt ju mörkare det blir ute.
Inatt tänker jag sova med en kniv under kudden.

Låt oss börja med att klargöra ett litet faktum,
ja, det finns dagar som är mer eller mindre händelserika.
Idag har jag snubblat när jag sprang längs tågrelsen, fått
skäll för att pumpan på diskbänken har börjat skrumpna, för att
vara mer precis, "-Fan Olivia, pumpan skrumpnar!" och som lust
på laxen har jag även skruvat ur en glödlampa.

Och just ja, jag har sorterat gamla bilder och även en hel massa
papper, bilder och små lappar som jag av olika anledningar inte slängt.
Det roligaste med det var ju ändå att jag förutom att samla på mig
random teckningar på tex hur det kan se ut när man ska försöka
bajsa hängandes under en bro även samlat på mig lappar skrivna av
andra, till andra som jag liksom plockat upp för att ingen annan ville ha
dem. Jag har liksom varit besatt av lappar i hemlighet, jag har inte ens
förstått det själv förän idag. Det måste jag fortsätta med.

Jag har kommit på att själva idén med att blogga inte nödvändigtvis behöver vara så
överjävligt hemskt som jag alltid tyckt innan.
Det kom jag väl på för ungefär tre månader sedan och sedan dess har jag lyckats
producera hela åtta inlägg.
Helt ärligt är det kanske mest för att jag är lite rastlös,
ibland väldigt mycket rastlös, ibland inte rastlös alls utan bara
lat och inte orkar bärga mig ifrån min dator.

Tror förrsten att en blogg mestadels är en leksak för en allmänt tråkig person
som behöver ha något att sysselsätta sig med där han/hon sitter och
ugglar framför skärmen hela dagarna.

Jag tycker av någon anledning illa om precis alla som bloggar,
vilket i det här sammanhanget är rätt kul.

Nu har jag bjudit på nio inlägg, två på samma dag dessutom.

(Jag har fortfarande inte badat, det var upptaget, förlåt)