IDAG KOMMER ANTICIMEX TILL CURRYDOREN! Yeeeaaay
Han ser ut såhär;, säger google bild.
Jag tycker iofs lite synd om mjölbaggarna, fast med lite perspektiv på
saker och ting är det nog inte så farligt. För mest synd är det ju om Indierna.
Nu får vi ju nämligen inte dona på inne i köket på 24h så nu har de ingen stans
att laga curry. Jag ser det som en väldigt positiv och spännande upplevelse att
vi fått mjölbaggar. Dessutom har köket blivit så vansinnigt rent så nu behöver där
inte städas förän till nästa höst igen.

Det regnar ute, jag ska ut och bli blöt. Men först en syslöjdsposepose *blink*
 

Min farmor brukar säga att om solen skiner när det regnar dör en präst.
Så håll hårt i gudaponchon och stanna inomhus idag alla prällar och kaplaner
så ska ni nog se att det löser sig!

Vissa dagar blir man glad när man upptäcker att det är
dursjukhuset-maraton på svt1. Jag har varit klart i Strömsund
tror jag nu, igår var jag jättefull, idag mår jag dåligt osv, ni vet.

Att vara ute i Strömsund var precis som det ska.
Steg 1; Den obligatoriska lägenhetsfesten i det obligatoriska tingvallaområdet som oftast, egentligen
är det enda trevliga som händer, som man sedan tänker, varför stannade vi inte bara kvar?
Steg 2; Vägen från tingvallaområdet mot the mainstreet of strömsund, vid Icas parkering där det finns både, en rondell, ett pizzaställe, Grand Hotell, och Strömsunds lokala krog Hörnet, som nu på senare dar fått en rejäl uppfräschning och istället fått namnet Corner. Här blir vi mötta, eller efterföljda, av en volvo full av kepsar. Som självklart stannar vid sidan av oss och ut hoppar en hel näve av "snubbar", eller nej, GRABBAR, med snus och sportkläder som på sanning, alltså helt ärligt och på fullaste allvar ropar Vem var det som kasta?!! Och detta såklart till "grabbarna" i vår klunga för att låta oss damer fortsätta våra svala samtal om liljor och lust. Det är således alltså på det viset att nån jävel kasta ölburkn på biln, in i grilln såre kom å kåsta sjöttån tusn, säg vemde va!! Jag sa att det var jag.
Steg 3; I kön till krogen.
Haha, närå.
Steg 3; När man väl entrat kvällens tilltänkta lokal möts man med kittlande spänning en salig blandning av rynkor, fondation, bilringar och plysch. Även söta unga tjejer med tighta kläder som ler, svåra pojkar som gått estet och har kavaj på ett ironiskt vis, folk man känner igen, tomma bord och alldeles för mycket yta för antalet personer som faktiskt är dumma nog att betala 150 bananer för spektaklet. Härinne sysselsätter man sig på följande sätt; 50% av tiden utanför där man dricker sitt medhavda vin vid en lämplig buske, eftersom de tycks vara en bra idé att kränga öl för hela 60 riksdaler i baren. 20% av tiden lyssnas det till djupa samtal om kärleksbekymmer, gammalt groll och vem som egentligen inte tycker om henne osv osv. 20% av tiden spenderas med roliga samtal med mina (tro inget annat) fina och fantastiska vänner. Resterande 10% spenderas med att "mingla", alltså gå runt på dansgolvet och faschineras av alla medelåldringar som förtjänar att komma ut och svänga sina lurviga ibland. Medan de står och gör vad de förtjänar är det bara att hålla i sig och de man har kärt och försöka hänga med i svängarna utan att bli tacklad eller gniden mot pga antalet bortsupna kroppsuppfattningar, sen så går man ut. Etc, etc.
Någon stans här har man i alla fall lyckats bli så pass full att man återgått till apstadiet, kommit tillbaka och hamnat där igen.

Sen kan det välan avslutas på lite olika vis, för denna gång begav jag mig hem till mamma där jag åt müsli och kräktes.
 
Här hemma luktar det idag bacon och hundbajs, jag kommer snart kräkas igen.


Jag borde inte sitta och blogga utan faktiskt, verkligen, packa alla mina saker.
För i veckan tar även min mor sats för att vända Strömsund ryggen för nya äventyr,
funderar på att ta sängen och radiogrammofonen och slänga resten.

Så, Taco-bock Strömsund, det var kult!

ALLT ÄR I SIN ORDNING. Förstärker min rubrik med caps.
Jag har haft kult på sommaren, snart blire allvar.
Eller ne, fast snart tar jag droskan och flyter iväg upp
till björkloppornas stad för att åter igen förenas med
albansk hiphop, italienska orgier, tjuvar, banditer och Sanna.

Saker återgår till det normala, och håret har tack och lov (taco-lov?)
vidtagit samma gamla arabiska nyans.



tjejen på bilden är iofs inte jag. Känns både berfiande och som en gåta.

Det här med att vara trött.

För tillfället är jag egentligen inte alls särskillt trött, det
är mer någonting jag säger. Eller ja, jag är ju allergisk mot
pälsdjur, vilket är lite ironiskt på många plan, och då blir man
ju lite trött rent fysiskt, vill blunda osv. Sen är jag kanske lite
sliten just för tillfället. Jag är just nu hemma hos min mor för
någon sorts mellanlandning, sover och packar om min väska. Det som
är konstigt på riktigt är att det nu är urkultveckan som jag verkligen
gillar och jag känner inte någon stans att jag vill åka dit. Det ska jag
ju självklart göra i alla fall, men det känns en smula efterblivet att jag
på senare dar börjat tänka två gånger istället för knappt alls.

Nåväl.

Min trötthet blev i alla fall aktuell och omtalad vid middagsbordet denna afton och den
sorgligaste av slutsatser jag nu måste dra av det är att jag blivit vansinnigt
tråkig i jämförelse med den tiden jag sprang runt rödmosig i pyjamasbrallor. Eller vadå,
det gör jag fortfarande now and then. I alla fall, när jag var liten förvandlade jag
min trötthet till ett tillfälle att lätta upp. Klassikern var att jag tog mina
händer runt mitt välsvarvade klotrunda anlete, klämde ihop mina tiokiloskinder, sprang runt,
runt i lägenheten och vrålade GÖTEE!! så högt jag kunde, sant. Jag kunde även stå långa stunder
framför spegeln med händerna och kinderna i samma position bara för att stå och asgarva åt
hur fullkomligt galet ful jag var när jag gjorde så.
Jag känner inte så ofta längre lusten att göra så. Fast kanske är det något slags friskhetsbevis.
Vem vet.