2134
Själv tycker jag att det är hövligt och fint att lämna spår efter sig i form av frukt,
andra tycker olika, postitkommunikation är fint.
1949
Ännu en söndag i tidsslöseriets och den fullständiga bakfullhetens tecken.
Spenderade bland annat några väl valda minuter med att gå runt i snön och
leta efter en kams som någon till mitt förtret kastat ut genom fönstret.
Det finns många sätt att vara prodiktiv på.
(förmodligen sås, slem eller kräksrelaterade) sjukdommar för varje kvadratcentimeter av hela rummet.
Nu har vi sprutat allrent överallt, så nu luktar det både kräks, curry och freshness.
2032
Lite som att huvudet börjar kännas som flugan som flugit ned i en tom glasflaska och inte riktigt
lyckas klura ut att det är uppåt, uppåt och inte åt sidan, rakt in i glaset, det spelar ingen roll hur många
gånger den (jag?) hammrar huvudet i glaset för att komma igenom, en annan väg hörru, dumbom.
Apropå drinkar eller liknande bodde det en man på samma internat som jag för några år sedan som
berättade att han druckit upp en liten, liten groda. Historien var lång, invecklad och skrämmande
lik en lögn, men hursom, var det nu en lögn så är ju ändå det faktum att någon ljög om att han druckit upp
en liten, liten groda kanske tio gånger roligare. Förutom det faktum att jag i nuläget sitter som en lite för våldsamt
penetrerad påve med solsting i ett mindre desperat försök att ögna igenom diverse kursliteratur som på något vis ska
filtreras genom två lite för trötta ögon (att det här blogginlägget överhuvudtaget existerar är ju ett klart bevis på hur pass bra hennes koncentrationsförmåga blivit pinad och tuktad genom år och år av mellanstadiepiskor och gymnasiehotelser)
och sedan upptas och lagras i en lite för trång hjärna, (då inget negativt om min
kursliteratur, den är bra, jag är mindre bra) är allt i allmänhet helt ok. Almännläget so to speak är väldigt stabilt.
Jag har varit på fjälläventyr och kommit hem. Det var roligt. Nu är jag i Umeå och luktar tvättmedel, det känns rent.
Om en stund ska jag göra något spännande, det känns spännande.
Lite som att huvudet börjar kännas som flugan som flugit ned i en tom glasflaska och inte riktigt
lyckas klura ut att det är uppåt, uppåt och inte åt sidan, rakt in i glaset, det spelar ingen roll hur många
gånger den (jag?) hammrar huvudet i glaset för att komma igenom, en annan väg hörru, dumbom.
Apropå drinkar eller liknande bodde det en man på samma internat som jag för några år sedan som
berättade att han druckit upp en liten, liten groda. Historien var lång, invecklad och skrämmande
lik en lögn, men hursom, var det nu en lögn så är ju ändå det faktum att någon ljög om att han druckit upp
en liten, liten groda kanske tio gånger roligare.
Förutom det faktum att jag i nuläget sitter som en lite för våldsamt penetrerad påve med solsting i ett mindre desperat försök att ögna igenom diverse kursliteratur som på något vis ska filtreras genom två lite för trötta ögon (att det här blogginlägget överhuvudtaget existerar är ju ett klart bevis på hur pass bra hennes koncentrationsförmåga blivit pinad och tuktad genom år och år av mellanstadiepiskor och gymnasiehotelser) och sedan upptas och lagras i en lite för trång hjärna, (då inget negativt om min
kursliteratur, den är bra, jag är mindre bra) är allt i allmänhet helt ok. Almännläget so to speak är väldigt stabilt.
Jag har varit på fjälläventyr och kommit hem. Det var roligt. Nu är jag i Umeå och luktar tvättmedel, det känns rent.
Om en stund ska jag göra något spännande, det känns spännande.
