Åker buss. Eller sitter i en buss som står stilla. En unge med kålrotsfärgad hy och små ögon trampar ihjäl en skalbagge precis utanför fönstret och jag kan inte sluta titta. Snorunge. Jag kan inte komma undan tanken på hur det gula skalbaggemoset smakar. Det är lite plågsamt. I sätet snett framför mig sitter en tant som jag vet heter Marianne. Marianne. Jag vet vad hon heter för att hon varit min dagisfröken. I ett gruppfoto från dagis sitter jag i hennes knä har jag för mig. Jag med farligt röd mjukisdress, ny för dagen. Hon med vanliga 40+kläder. Nötta jeans. Som dagisfröken går man nog igenom fler gruppfoton än de flesta. Undra om hon känner igen mig. Jag har ju förändrats en del. Det har inte Marianne, hon ser precis likadan ut. Hon har inte åldrats alls medan jag blivit transformerad från kindnypsgulligt mjukisbarn i pagefrisyr till 1,75m småsur tjej snett bakom på bussen.  Marianne verkar hålla hårt vid sin stil. Ful stil. Onödigt tantig. Decimeterlångt hår som står uppåt, svarta icke åtsmitande kläder som hänger nedåt. Skor i stilsam modell fast med en smart sula, en sula som fjädrar. Tanter klipper håret kort så det lutar uppåt i samma takt som huden i ansiktet börjar luta nedåt. Marianne har sett mig naken. Bussen har stannat i Hoting, det borde vara svårsamt att vara fullständigt nöjd med livet om man bor här, tänker jag. Dock besitter jag ingen ingående kunskap om Hoting. En sommar jobbade jag här med att sälja korv på stallbacken under den årliga folkfesten Hotingtravet. Minns jag var rädd för Zigenarna, för att de skulle råna mig. Minns jag kände mig hotat av deras kläder. Trångsynt korvtjej 12 år. Det är skitlite folk på bussen, det är rätt provocerande. Jag får lust att hinna sitta på alla säten. Kanske är det det närmaste man kan komma frihet när man åker buss. Att positionera sig på så många ställen som möjligt . Festivalbussar är en annan sak, då kan det ju vara gött att ta en tupplur på toan eller så utan vidare eftertanke, men på en vanlig tisdagseftermiddag känns det lite laddat. Sist jag åkte festivalbuss  råkade jag hälla en hel grogg över chaffis högra axel och knä när jag skulle vrida upp volymen till någon glättig Tom Jones-dänga. Hoppas det bli sommar snart. Det måste det bli för jag har åkt ifrån min vinterjacka. Dorotea. Utanför står en fet kvinna i svart volangkjol, legins med sådana trendiga fuskskinndetaljer, uggs och fleecetröja med skoterlogga. I ena handen håller hon en cigg och i den andra ett blått litet barn. Jag måste sluta röka.