Moral dilemma.
Det här med att vara znell.
Fröken "hjälpa till" har, skulle man kunna säga, fått det lite svettigt.
Kul att vara snäll liksom tänke jag och att ta hand om övergivna kattungar
i någon vecka är ju knappast någon belastning. Den tanken ledde till att jag förra veckan
spenderade en eftermiddag i doften av katturin på en främmande (skrämmande)
kvinnas nedhårade vardagsrumssoffa.
Dock var några kattungar inte att tala om eftersom  fru catlady redan bestämt
vilken katt jag skulle ta hand om och det var inte riktigt någon släthårig
liten kiss utan en gammal med jättemycket hår. Hon ligger under sängen på min resväska
och sprider ut kattgift, men på natten, då sover hon mot min haka, för jag är ju inte totalt
hjärtlös. Vilket har resulterat i att jag sitter och knaprar loratadin på livet i ett
försök att överleva tills Rikard kommer hem, eftersom jag ska förflytta mitt snällhetsproblem
till hans rum istället, och att han är snäll nog att låta mig göra det.
Man kan se det här som ett sätt att få någon annan att göra en god gärning åt mig, vilket
är väldigt smart, för eftersom det är min idé lagras det nog ändå på mitt karmakonto.

Score.

Nåväl.
Annars luktar jag papaya, planerar filminspelning, inleder en tvångsmässig och rätt jobbig
relation med P-O Enquist, slåss, och flanerar.
Och laddar ned kursliteratur på ljudbok, så jag kan sticka samtidigt.

OCH äter matbanan. Episkt.