1949




Natalie Imbruglia, Backstreet boys och All saints.
dagar med för mycket tid över resulterar lätt i
jälit tjusi musik och alldeles för lång inspektion
av min nuna för utredning angående gamla tankar
jag haft om att jag på något vis liknar en häst.
På sätt och vis gör jag det.

Moment som får ett stort antal människor att i stress vistas i en inte
alls stor lokal kan vara någonting av det roligaste som finns.
Människor som siktat in sig på någonting det eventuellt kan finnas risk
för att inte få tag i, i kunkurrens med de andra människorna inne i den trånga
lokalen, är det göttigaste med bokrean. Jag vet att jag skriver långa meningar.
En märklig sak är dock att även om det finns relativt gott om golvyta att använa
måste man acceptera att vara i ständig fysisk kontakt så länge man är kvar inne i lokalen.
Det gäller alla reor. Jag tror många passar på att gå väldigt nära varandra,
luta sig tätt intill en främmande människa för att det är lite spännande.
Det gör i alla fall jag.

Gnägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0