Städade undan lite och fann gammal näsprydnad.
Bland emotårar, tyll och syntetiskt hår tyckte jag
i fjortonårsåldern att det var extra viktigt att också hänga
ringar i nästan varenda organ mitt ansikte  hade.
Jag lurade min mamma att betala för min septumpiercing.
Stackars min mamma. Jag lovade dyrt och heligt att om jag
bara fick gå och pynta näsan skulle jag ta bort mina tre ringar
runt munnen vilket resulterade i att jag sedan hade både en
piercing i septum och tre runt munnen.



Nu har jag petat dit den och får inte ut den. Den sitter stenhårt fast plus
att min näsa förmodligen fick en smärre chock och svällde upp likt ett rött
och mosigt popcorn. Tänk om det var någon sorts allmän-effekt, att man svällde
upp och blev öm för att man blev lite överraskad, det hade ju sett jättedumt ut.