NU BLEV DET BINGO DÄRBAK! Skriker Lotta Engberg vars röst skär som en sågklinga när hon
skuttar runt och rostskrattar samtidigt som hon svänger
med sina illa ditsatta löshårstoffsar som hänger och dinglar likt trötta mustascher.
Det som nästan är mest skrämmande är att jag nu när jag börjat (börjat = gjort mer
än en gång) spela bingolotto kommer jag kanske inte kunna sluta. Redan i ettans bingo
slår adrenalinet till och jag duttar, svettas och vrålar hela programmet igenom tills
jag tillslut sitter och kväver en tår för att jag inte ens lyckades få fyra i rad
ens i trean. (Tänker inte dra skämtet att Lotta nog får bingo i tvåan när hon kommer hem).

Besvikelsen är i alla fall total, ett mindre uppmuntrande slut på en mindre skojig
dag. Jag har flyttstädat hela dagen. Alltså, städning är inte vidare jobbigt, inte vidare
ansträngande, det är ju bara så rakt igenom råbarka skittråkigt. Det finns i alla fall
någon sorts vits med att städa hemma där man bor men att städa för att någon
annan skall komma och bo är ju nästan fasansfullt oinspirerande. Men, det blev rent,
jag fick (i närkamp med toalettpappershållaren) två jättetuffa skärsår på lillfingret, men
det som toppade var i alla fall det faktum att jag nu vet var allt mitt hår tagit vägen. 
Kanske säljer jag denna rustika hårtoffs på tradera. Kanske köper Lotta Engberg den.